11.22.2015

moody mood






För några dagar sedan kände jag mig laddad som en atombomb visste inte varför? Ville något men visste inte själv vad det var jag ville egentligen? Kunde knappt lugna ner mig & kände mig nästan lite smått galen fast på ett positivt sätt, låter inte klokt eller rättaresagt kände mig inte klok & detta jag säger nu låter säkert inte vettigt det i heller ~ja, jag vet. Satte mig ner vid datorn iallafall & började redigera bilder & plötsligt kände jag hur lugnet sköljde över mig.









Finaste miss C briljerar som vanligt *suck*
Hon kan hon minsann...














Nej nu vankas det söndag & en liten loppis tur blir det troligen idag om vi inte snöar in så som det snöar ute just nu iallafall{?!} 
~mysigt!!



Kram 






11.18.2015

the bird


Jag blir lite ordlös över det som hänt
svårt att sätta ord på det. Förstår inte varför?
Jag sitter hemma & redigerar lite bilder 
för att skingra tankarna. Ute regnar det
som en typisk svensk november 
brukar. Grått & dystert med
endast ett fåtal timmar 
ljus & nu redan
mörkt igen,
november.







Bilder från Paris från ett gammalt inlägg.
Vackra Paris.








Akilles ville vara med igen & jag lät honom :)


















11.14.2015

Phenomenal woman, That's me




Nu är dagarna mörka & korta bara få timmar av ljus så man får göra det bästa av det tänker jag medans jag knäpper lite foton här hemma. Jag gillar allt med hösten förutom när det blåser & regnar. Jag provar mitt nya te & funderar lite på saker som jag vill göra här hemma. Jag har köpt mig ett alldeles eget ex av Kinofolk ~oj vad den boken inspirerar med vackra hem & olika stilar älskar’t. Finns mycket fint i den så det är ett litet tips om man nu vill ha en fin coffee table book som bara ska ligga framme lite sådär snyggt. Akilles håller mig sällskap i vanlig ordning & vill gärna vara med på bild så han sticker in nosen i mina stilleben *ler* 
Livet vore trist utan honom.















Jag läste ur Maya Angelous bok ett stycke The Complete Collected Poems of Maya Angelou som jag tycket var lite cool så jag måste visa er den & den inspirerade till följande selfiesar. Lustigt det där att vi kan hitta inspiration i nästan allt. 





Pretty women wonder where my secret lies.
I'm not cute or built to suit a fashion model's size
But when I start to tell them,
They think I'm telling lies.
I say,
It's in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step, 
The curl of my lips. 
I'm a woman 
Phenomenally. 
Phenomenal woman, 
That's me. 
I walk into a room 
Just as cool as you please, 
And to a man, 
The fellows stand or 
Fall down on their knees. 
Then they swarm around me, 
A hive of honey bees. 
I say, 
It's the fire in my eyes, 
And the flash of my teeth, 
The swing in my waist, 
And the joy in my feet. 
I'm a woman 
Phenomenally. 
Phenomenal woman, 
That's me. 
Men themselves have wondered 
What they see in me. 
They try so much 
But they can't touch 
My inner mystery. 
When I try to show them 
They say they still can't see. 
I say, 
It's in the arch of my back, 
The sun of my smile, 
The ride of my breasts, 
The grace of my style. 
I'm a woman 
Phenomenally. 
Phenomenal woman, 
That's me. 
Now you understand 
Just why my head's not bowed. 
I don't shout or jump about 
Or have to talk real loud. 
When you see me passing 
It ought to make you proud. 
I say, 
It's in the click of my heels, 
The bend of my hair, 
the palm of my hand, 
The need of my care, 
'Cause I'm a woman 
Phenomenally. 
Phenomenal woman, 
That's me. 


~Maya Angelou












{Skön låt från det glada 60-talet} tänker alltid på pappa när jag hör
sådan här musik från den eran. Han brukade lyssna på den som ung själv & så för 
någon kväll sedan hörde jag den i en film & jag lade direkt till den i min spellista på
Spotify.



















Så gick även denna dagen förbi


Vi ses snart igen.







kärlek











11.07.2015





Vem skulle tro att det skulle ta en sådan tid att komma i ordning i huset? Men nu så är vi nära där vi ville vara iallafall vi har nått delmål ett. Allt tar sådan tid!? Tid jag inte har tålamod att vänta in. Jag är så himla sämst i hela världen på just det där ni vet vänta & ge saker tid, värst på det är jag nog? 

Jag har snöat in vid mitt skrivbord i mitt rum & fastnat i det här med det där kreativa ni vet & märkligt nog händer det oftast på natten & återigen blir det klart för mig att jag är en nattfågel helt klart. Så jag tänker inte vara långrandig nu utan snabbt sätta mitt spår här för att visa mig eller rättaresagt Camillas ansikte.