4.03.2016

Monicas vals



I bland har jag svårt att hitta orden som passar in här. Det stod still en stund men så slog det mig förbövelen nu vet jag! För det slog mig just precis att det var april då förlängesedan när någon sa till mig ~fasiken Patricija du borde bli fotograf. De där orden etsade fast i mig & vilade i bakhuvudet på mig ett par dagar & sedan köpte jag min första kamera en vårdag i april & resten är historia. En av de första gångerna jag kände att jag faktiskt fotograferar var när en en vän bad mig ta gravidfoton på hennes första graviditet. Jag blev förskräckt & fick plötslig prestationsångest för det var ju så viktigt att det det skulle bli bra. Det kändes då just i det ögonblicket när vi stod där i ateljén hos Bosse. Bosse som bara älskade att jag upptog hela hans ateljé & hans tid för den delen. Kära Bo om jag hade kunnat tala om för dig vart jag tagit mig från då till nu över våran kopp Mollbär som Bosse alltid sa. Kära Bo vad jag hade berättat & jag hade kramat dig hårt för du sa till mig att jag hade ögat långt innan andra visste om det & jag visade dem. Saknade är s t o r & jag önskar jag kunde skruva tillbaka tiden till den där dagen i juli för tre år sedan. Jag måste pausa en stund nu för ögonen immade igen...








Jag minns Bobokattaklo eller Bosselito som jag alltid kallade honom för {jag hittar alltid på egna namn}*ler* i hans lilla skruttiga ateljé med alla möjliga urgamla kameror uppstuvade längs med väggarna & till varje en hade han en slags historia att berätta. Bosse hade ett stort musikintresse också, så där hängde även gamla musik instrument på väggarna som han spelat på i unga dagar i rökiga jazzlokaler minns jag honom berätta. Han hade härliga historier & jag trivdes så hos honom. 


Bo: ~Patricija vill du följa med till Luisiana?
jag: ~Varför då?
Bo: ~Det är någon känd kult fotograf som ställer ut. Skitkass är hon & hon tog sitt liv....

Han syftade på Francesca Woodman, som tog sitt liv blott 22 år gammal & han gillade inte alls hennes stil ha, ha så typiskt Bosse.







& så kom våren äntligen & jag slog just precis till på utemöbler från Tine K så idag bär det av för att hämta hem godingarna som ska pryda vårt trädäck här på Olympia. Älskar vårt hem & känner mig lycklig lottad trots allt.  

tacksamhet...

ödmjukhet...

kärlek...

Har jag sagt hur mycket den här hunden förgyller min tillvaro? älskade vän

 ~bästa 






“I want to fly like a butterfly around this beautiful world, till the last frame of my life and the last click of my heart.” 





























Önskar Er
en fin 
söndag





Kram.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar